BellezzaBus

Min dagbok:

07.00 Tjooohoo, en promenad, det bästa som finns!
08.00 Tjooohoo, hundmat, det bästa som finns!
09.00 Tjooohoo, mormor är uppe, det bästa som finns!
12.00 Tjooohoo, leka i skogen, det bästa som finns!
14.00 Tjooohoo, åka bilen, det bästa som finns!
16.00 Tjooohoo, leka med min åsna, det bästa som finns!
18.00 Tjooohoo, matte kommer hem, det bästa som finns!
19.00 Tjooohoo, hundmat, det bästa som finns!
21.00 Tjooohoo, bli kliad på magen, det bästa som finns!
22.00 Tjooohoo, sova i mattes säng, det bästa som finns!

Knuttens dagbok:

783:e dagen i fängenskap..
Mina kidnappare fortsätter tortera mig med bisarra dinglade saker. De frossar i färslt kött medans jag  tvingas leva på
torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet om att jag en dagska lyckas rymma, och den milda tillfredställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kroppstyngd. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvinade jag en hårboll i deras favvo förtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng!!
Fängade en mus i källaren som jag bet huvudet av. Sen lade jag den huvudlösa kroppen vid dören som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte riktigt som jag har planerat.

På kvällen dök deras kupaner upp för någon slags sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst pågrund av min kraftfulla förmåga att framkalla något som de refererade till som "allergi". Jag måste komma underfund med vad detta är så jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven!

Fågeln därimot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar varenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet, men jag kan vänta..
Det är bara en tidsfråga kvar tills mina planer slår i verket....